Rensopade gator, trenchcoaten från i fjol, snödroppar och vackra krokus i lila och gult..
Den här dagen förtjänar en vårdikt, skriven av Karin Boye.
En grej till bara! Jag har köpt en alldeles fantastisk vacker BLUS på H&M som jag ÄLSKAR!
Var tvungen att visa upp den här.
Väskan och skärpet har jag ärvt från min alldeles egna lilla mamma.
Hihi..
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra
svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
- Karin Boye
